Reunion
2009-05-19 @ 14:13:40En hård helg som lämnade en tomhet och uppgivenhet. Hade inte hoppats på den känslan. Innan var jag rädd att bli besviken på att folk inte kom eller att jag skulle vara FÖR glad(full, altså). Men inget där o klaga på alls. I fredags var vi 15 och i lördags 11 av föredetta Molkomelever, det var roligt, mysigt och bra. Vara värdinna har sina nackdelar, nu i efterhand kan jag inte förstå att jag inte ägnade mer tid åt den som verkligen betyder mest. Känns konstigt och dumt. Men som värdinna är det ganska stor press, även om jag faktiskt har lärt mig att slappna av rätt så mkt, så har jag ett ansvar, ett ansvar för mina prylar, mina grannar och mina gäster.
Molkom blev oxå mer lyckat än väntat, de var glada att se oss och våra förväntningar var ganska låga, det är bra. Då blir det oftast bättre. Men jag tycker inte om när folk ljuger för mig, jag tycker inte om när folk håller på med skit jag tycker inte om när folk skäl. Känslan när vi lämna Molkom var rätt ihålig, förvirrad med en tvingad fasad =
"nej jag är bara full o trött".
Dagen efter, än en gång med folk som vakna upp hemma hos oss. Dagen efter är man ofta nere och seg, men det var andra saker som gnagde, och värre blev det med oväntad oärlighet från en nära vän. Någon man älska och respektera, någon med fel och brister som man acceptera och hade överseende med. Jag vet inte hur jag ska reagera, jag vet inte varför jag ska reagera. Men det kändes som om något brast.
Jag har fortfarande inte hämtat mig från helgen, det är inte klar-städat och jag har inte sovit ut, jag har inte rett ut problemen som uppstod. Jag är vek, och liten, förvirrad och ensam. Vem ska jag vända mig till? vem hjälper mig? är det jag?
Kommentarer
Trackback