Jag kämpar, jag skriker jag flyr, jag söker.

2008-09-28 @ 17:27:12

Letar efter ett mörker, letar efter en dimma. Där de inte kan komma åt mig, där jag slipper tänka.
Men jag vet att det finns inge medel som jag, Tuva, tycker är förklarligt och nödvändigt att ta. Dom lätta medel jag brukar hjälper inte till fullo, men jag inser att jag borde ta tag i det istället, men jag är ju så trött, det är ju så hårt, det är ju så svårt.

Jag kämpar, jag skriker jag flyr, jag söker.

Var är lösningen? Var är sanningen? Var är lugnet? Jag ser ingenting. Jag är helt utmattad, orkar jag mer? Är jag forfarande tjejen som klarar allt och är stark i alla lägen, är jag det? Tar jag mig upp?

Jag kämpar jag skriker, jag söker.

Var finns svaren?

Jag kan flyga! Kan jag det?
Jag kan flyga!


Här står ...

2008-09-15 @ 20:57:50
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör



Jag kanske talar till mig själv när jag säger att man
borde stanna upp ibland och se
för man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv 
och bara springa runt och låtsas att man ler


Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer

Kaos

2008-09-06 @ 14:27:40
Virvla runt i en tomhet och rädsla.  Ligger och skakar på golvet, nu hyperventilerar jag, men det gick inte, det gick inte o lugna sig. Tur du var där.
"Sms:a när du kommer fram, jag vaknar inte av det", klart jag vaknade, fem timmar av orolig sömn totalt.
Sitter på chefens rum, ensam men i telefon, det är lördag. "jo det är bra, hur är det själv" bla bla "Du låter nedstämd" "Egentligen är det inte så bra". Tårar på chefens rum, tårar på en toalett men jag mötte ju bara nattvakten, ingen märker nåt, jag brukar ju vara tyst.
Får ingen ordning på kaoset, kan inte hantera tillvaron, kan inte ordna mitt liv. Bara hem o sova, sen är du snart här igen, räddningen, eller förövaren. Jag ser räddningen, men inte lösningen.