unico

Så, då var strax jobbet slut, 25 min till hemfärd. Sen är det inte mer. Sen har jag inget jobb.

Oron är enorm, men allt löser sig, eller?

Ska visa min lägenhet imorn, men jag har ingenstans att flytta, letar som en tok, men jag får förstärkning. Min underbaraste pojke ska oxå hjälpa till. Han är verkligen bäst, han gör mig lycklig. Hoppas vi hittar något. Det är svårt.
Så vill jag ha jobb oxå.

Stressnivån är på topp. Jag är på bott.

Men jag tar mig upp, det är vänner och Daniel som hjälper mig, föräldrarna gör varken eller, men jag ber inte om något. Känner nog lite skuld för besväret att flytta dit och inte vilja vara kvar, känner att jag svikit dom, tar lite avstånd. De blir väl bättre när jag rycker upp mig. Om jag nu gör det.

Längtar efter att få komma bort lite, och kunna slappna av, men just nu går det inte. Ska snart fly in i Arkiv x:s spännande värld. Ash hitta sesong 1-9 på sin dator tjohoo. Fast först har jag några lostavsnitt på sesong 4 att avverka, men de gör man väl till frukost i Molkom.

Hoppas jag får träffa Maria när jag åker till E-tuna. Hon kanske kan hjälpa mig lite. Hon brukar vara bra på det. Om jag orkar o vågar be om hjälp villsäga. Jag är mindre bra på den biten.
Fick reda på att min bästa vän i Molkom sviker Molkom, skolan och mig. Hon drar, senast efter jullovet, men kanske innan om hon får jobb hemma. Min lilla Ida, vad ska jag göra utan dig i Molkom. Skara skolscen är tydligen bättre.

Vill ha Danielle hos mig, tror hon behöver mig, och jag henne. Usch vilket mörker det är runt mig. Längtar tills lyckorusen kommer varje dag och leendet når mina ögon varje timma och glada tanker varje minut, men snart så, snart.
Snart blir oxå Tuav glad!

Det verkade lugnt på jobbet, men jag kom bara en timme tidigare. Av respekt till min far som skulle ligga o sova när jag kom hem. Men nu blir de visst övertid, obetald övertid en timme, tji fick jag för att jag valde den roligaste blandaren(det innebar krångel). 13 h jobb mitt i natten, usch. O inte får man duscha efter.

Men men, snart ska man ändå hem o sova bort all uttråkighet. Imorn ska jag träffa Ash, lyckan i mitt liv :) Vi ska titta på lägenhet, gå på visning. Massor som var intresserade av den så har inte så höga förhoppningar. Däremot hitta jag en i Molkom jag nästan tror mer på, men det var en bostadsrätt. Vi får se, det löser sig nog.

Vi ska till E-tuna imorn, denna stad jag mer eller mindre börjat hata. Orättvist, men vi ska iaf. mysa i min stora, underbara, mysiga säng. Och baka nåt med choklad.

Längtar efter mina 6 dagar med den vackraste jag vet.

Funderade igår under nattens timmar på saker jag skulle vilja göra regelbundet, små saker som är nyttiga för kropp o hälsa, som man aldrig får till att göra regelbundet. Jag skrev ner en lista, tänker inte avslöja allt men de handla om motion, hembakt bröd, hårinpackningar och avslappning.
Sen räkna jag på hur många minuter man skulle behöva lägga på det varje dag (dvs genomsnittligt, vissa saker var inte varje-dag-grej) Räknade ut att de skulle ta 4h per dag (fast då var 20min vardagsmotion)
Sen tänkte jag 8h sömn, 2h hygien/ätning, 30 min städ/disk6,4h jobb(heltid med restid, genomsnittligt)
Sen  1h spillotid (transporter, slötid, tid-emellan)
Det lämnar 2 h per dag till socialt (träffa vänner, få besök, umgås med pojkvän, prata telefon), hobby, viktigt(räkningar, viktiga samtal, ifyllning av viktiga papper), utflykt(shoppa, äventyr), slappa(TV, film, bok, spel).

Vet inte om uträkningarna är realistiska, eller om det är värt det. Nattens timmar får en att klura lite, när jag inte vill glömma tillvaron med hjälp av bok. De funkar inte alltid

Mörk dag. Vakna arg. Konstig dröm, vill glömma vill inte va med, den va läskig. Det var trångt inatt. 80 säng är inte högsta önskan i mitt liv. Och jag som köpte en sån stor o fin säng i somras. Men den blir det inte mkt sova i. Längtar tills mitt liv är lättare, är livet någonsin lätt?

Och när jag ändå klagar på allt skulle jag vilja skriva om en insikt. Att dagens samhälle med reklam, TV, annonser och skvallertidningar förstör dagens människor psykiskt. Och med skvallertidningar menar jag alla nyhetstidningar (typ aftonbladet), och veckotidningar(läser inte sånt). Det är så mkt fokus på hälsa, kropp, livsvanor, utseende osv. Och ny forskning säger..., och nya studier visar... Allt handlar om att vara smal, snygg och glad. Äta bra, nyttigt och billigt. Men de blir för mkt, folk skadas, tror dom är tjocka och om dom är det tror dom att dom inte kan komma nån vart. Alla vill vara smala o snygga och framgångsrika. 

Sen alla nyheter om våldtäkter, människorov, bråk och elende. Alla blir livrädda att låta barnen gå ute själva (De blir taxichafförer åt sina barn), man är oansvarig om man lämnar barnen ensamt hemma. Och uppfostra sitt eget barn det ska man göra på rätt sätt. Men våga inte kritisera andra och deras barn. Däremot kan man prata skit om dåliga uppfostrare om inte barnet beter sig normalt.

Visst jag är inte mamma, men jag vill att mina barn ska bli självständiga och jag vill inte gå o vara rädd för allt som kan hända med mina barn och övervaka dom varje minut. Hoppas jag har dessa åsikter när jag är mamma och att jag slipper oroa mig till döds när mina barn gör saker. Och jag hoppas att det accepteras att låta barnen gå själva i samhället osv. Vi får se när den dagen kommer.

Och detta inlägg hade kanske inte så mkt ren fakta om vad folk tänker, men mina åsikter är sanna och jag spekulerar i allt annat, är bara lite irriterad på hur samhället utvecklas, och hur jag är en del av alla dessa påverkade människor.

Kom till jobbet... men inget att göra. på planeringen stod det 1247 och 1243. Men alla 1247-tankar var fulla, till max. Och det saknas råvara till 1243. Fick tillslut börja försatsa till 1247 iaf. Så lite har jag gjort hittills denna morgon.

Igår var världens slapp dag. Efter kräftskivan i lördags som blev mkt lyckad, god mat, snapsvisor och lagom fylla för min del. Och så kom Annette till Molkom, vi fixa madrass så hon kunde sova hos oss. Så kul o träffa henne. Men jag lovade Ash att han skulle få sova hur länge han ville, vi vakna runt 12 och gosade i en timme kanske, sen började vi tänka på pizza. Efter ett tag kom vi iväg och hämta vår pizza. Åt och såg på Across the universe. Hade för höga förhoppningar, den var mysig men lång och ganska seg ibland. Sen åkte Annette och vi gick en promenad, hem o sov lite myste lite och dusha. Sen var vi tvugna att åka, eftersom jag skulle jobba idag.

Börjar tänka på min "att göra-lista", skriva CV står högst upp och söka jobb kommer som nr två.

Hatar alla frågor. Alla frågor i stil med "Hur är det" "Hur mår du" "Vad sk adu göra sen" "Hur går det i Eskilstuna" "Har du sökt något jobb" "Vad har du tänkt efter casko" "Hur går det med den där distanskursen" "Jobbar du med film nu" "Har du nått på gång"

Vill gå i ide, något trångt o mysigt ställe med Ash, min prins.

Å så var det kaos igen. Väntade på svar, kollade mail, vänta på svar, kolla mail. Åh där, SV: Producent

"Min kollega hade tydligen redan tillsatt platsen som jag sökt folk till, däremot undrar jag om du har intresse av att jobba med oss on location? Då tyvärr bara på projektbasis. Jag får be att få återkomma då vi har en tjänst öppen igen."

Nu rasar det igen, eller gör det de. Kanske ska gå tillbaka till gamla planer. Hmm, när jag tänker efter är det kanske inte så farligt. Jag får bara fortsätta så löser det sig. Tror jag blir lite sur på mig själv när jag sover bort dagarna. Jag är ingen som sover bort dagarna egentligen, men nu har de blivit så.
Ska försöka gå en prom idag, det är nyttigt. Brukar kännas bättre. Sen tror jag ja stannar i Molkom över helgen oxå. Krångligt med bilen bara, pappa behöver den på lördag. Vi får kanske åka ner o lämna den och så åka tbx sen.

Jag måste rycka upp mig, det här funkar inte. Fast det har blivit bättre här i Molkom, när jag kom ville jag inte träffa nån, förutom Daniel, jag gick nästan omvägar för o slippa andra. Men igår var det rätt nice o basta med andra, Då var inte ens Ash med.  Dags för promenad tror jag.

Det ringde, jag var nyvaken klockan var strax efter två. Sent, näe inte när man kom hem kvart över sex på morgonen. Inge kul o sova ensam, trots 80cm bred madrass delar jag hellre den med min älskade Daniel.
Åter till samtalet, kännde inte igen nummret, det var något om film, sakta gick det upp för mig. Tror jag mest svammlade, det tog ett tag innan jag kunde tala ordentligt. Dom var intresserade av mig, ett litet filmbolag. Jag berättade om sverigeproduktionen, mitt jobb som producent. Dom ville träffa mig o snacka lite skit, jag skulle återkomma om passande datum.

Efteråt, börjarde oron, rädslan blandat med glädje att bubbla upp mot ytan,  blev rädd för alla känslor, tänkte det var bäst o vänta lite. Spelade PS, för o slippa tänka.

När jag hade lagat mat orkade jag inte se på TV, det var förtvivlan, "skulle jag bli glad?" Det hade börjat sjunka in, det faktum att jag skulle ge upp och flytta. Men var det att ge upp när man flyttar till den man älskar mest på hela jorden?
Det var vad jag tänkte innan, ta det sakta men säkert, leva så jag mår bra och är glad, leva med Daniel.

Jag klarade inte att hantera tankarna, ett sms till min vän. Inget svar tillräckligt fort (hon svarar på 40 sek), Ringde Daniel, klockan var ju mellan lektion och middag, perfekt.

Han blev glad, han tyckte jag skulle va glad. Vilken chans sa han, du måste ju testa. Det är ju det du vill, och nu bor du ju ändå där, lika bra o testa, sen löser vi allt så det blir bra. Du kanske blir glad. Och är du glad så är jag det.
Fick nytt mod och började bli glad, stöttning var det jag behövde. "Jag stöttar dig i allt du väljer att göra, det vet du" Du är så underbar.
Efter samtalet läste jag sms:et, jo han hade svarat såklart. Hon skrev att jag skulle bli glad, och att jag skulle känna vad som var rätt beslut när det fick mogna, hon är bra klok, min enda trogna läsare ;)

Jag börjar bli glad!

Är så glad över min nya sak. Har precis haft mens, och denna jobbiga period var inte så farlig. Visst, jag är inte personen som lider mycket, men det är ändå ett kladd och ständigt byte. Men räddningen finns.

Virvla runt i en tomhet och rädsla.  Ligger och skakar på golvet, nu hyperventilerar jag, men det gick inte, det gick inte o lugna sig. Tur du var där.
"Sms:a när du kommer fram, jag vaknar inte av det", klart jag vaknade, fem timmar av orolig sömn totalt.
Sitter på chefens rum, ensam men i telefon, det är lördag. "jo det är bra, hur är det själv" bla bla "Du låter nedstämd" "Egentligen är det inte så bra". Tårar på chefens rum, tårar på en toalett men jag mötte ju bara nattvakten, ingen märker nåt, jag brukar ju vara tyst.
Får ingen ordning på kaoset, kan inte hantera tillvaron, kan inte ordna mitt liv. Bara hem o sova, sen är du snart här igen, räddningen, eller förövaren. Jag ser räddningen, men inte lösningen.